de små sakerna i livet...

Häromdagen då jag spatserade igenom Malmö Centralstation hände nånting mycket märkligt. Jag är påväg ut ur stationen för att möta min bror, på vägen möter jag en kille i 25 - 30 års åldern, långt svart stripigt hår, stor fluffig grön halsduk, svarta solbrillor, skinnjacka, gråa jeans och mörka cowboyboots.
Jag noterar honom på håll och betraktar honom sådära som man gör när man passerar en människa.
Han går i normaltakt, och ser ut att veta vart han är på väg. Men plötsligt gör han halt ! Blickar rakt fram men kollar sakta nedåt mot marken, böjer sig ned och tar upp en fimp! Snubben stoppar fimpen i munnen och sätter fyr på den.
I samma ögonblick som han tagit första blosset så fullkommligt SKRIKER människan ut "MMMM!! LUCKY STRIKE!! YEAH DAMN!", och går sedan vidare som om absolut ingenting hänt.

Det är nog sant det de säger, det är de små sakerna i livet som räknas! En fimp t ex.

PS: Dagen avslutades med en annan ovanlig syn. På Centralstationen i Lund står det lite Peruanska urinvånare (i brist på andra ord, nej de är inte 1000 år gamla, men you get the picture) och tjoar på sina panflöjter och stuff. Låter fantastiskt. Folk snabbar sig förbi dem och försöker hinna i kapp med sina stressade liv. Men framför den Peruanska trion står en hemlös herre och ser mycket fridfull ut. Låten tar slut och han traskar fram, rotar upp ett par mynt ur fickan och donerar dem till musikanterna, därefter tackar han för sig och går vidare.

Det var lite sött, en person (som jag förmodar) inte har mycket här i livet gav (vad jag antar är) en stor del av hans dagliga kassa till ett par random musikanter på gatan. Man kanske borde ta och lära sig ett och annat av Herr Hemlös.
Vilket opersonligt namn!?! Herr Hemlös? Nej,. jag döper honom till Herbert, låter mycket bättre.

Jag tillägnar detta inlägg till Herbert! Hoppas du har det bra ikväll under vilken bro du än befinner dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback