Tänk om...


Inledningsvis får ni lite bilder från min mors trädgård, på Öresundsbron och några ridtöser från MCR som red längs brofästet. enjoy.


Tänk om vi svenskar skulle ta och bli lite mer sociala. Vi är ett väldigt introvärt folk stundtals, bara tänk dig hur "vi" reagerar man står ensam i hissen och plötsligt så stannar hissen på en våning du inte skall av på, och in stiger en medelsvensson in, och vad som följer är onekligen väldigt svenskt;

Person 1:  *ler åt personen som stiger in i hissen och tar ett steg åt sidan*
Person 2: *ler halvpanikartat tillbaka, han/hon var inte beredd att möta någon i hissen. Tar ett steg extra in i hissen, åt motsatt sida än den första personen*

Nu står man där, som ett fån. Ingen säger något och den normalt korta hissturen förvandlas till en mardrömslik färd där dessa två okända parter gör allt för att inte få ögonkontakt och/eller på annat sätt förmedla något annat än total passivitet.
Hissen börjar sakta in och nu kommer det ultimata, vem ska gå ur hissen först? Har man otur inträffar det förbjudna... bägge tar ett steg samtidig!! *bita i knoge*
Då blir det den otroooligt jobbiga situationen av att stanna upp och erbjuda den andra förtur, men då bägge gör detta samtidigt så har man helt enkelt två stycken halvstammande varelser som gestikulerar "du först" till varandra. Tillslut tar bägge ett steg och då börjar allt om igen.
Teoretiskt sätt kan två svenskar fastna i hissen för evigt.


Var är det som gör oss till dessa själlösa leende skal? Vi är ett socialt folk ju! Såfort vi är kring vänner så är vi hur mysiga som helst! Är det jantelagen? Är det vår svenska "inte trampa någon på tårna mentalitet"? eller är det helt enkelt så att våra föräldrars "prata inte med främlingar" sitter kvar i vårt undermedvetna långt efter vi växt ur riskgruppen för att bli kidnappad av en "vill du ha lite godis" - gubbe?


Jag har lyckligvis aldrig egentligen haft denna svenska åkomma. Jag har bara studerat den noga i alla mina år. Jag tillhör inte gruppen människor som kikar i titthålet innan de öppnar ytterdörren för att se om det finns risk att behöva möta en granne.
Jag är raka motsatsen, jag säger kassörskans namn på ICA, jag initierar samtal på busshållplatsen och jag ler mot personen framför mig på tunnelbanan (speciellt tidiga måndagsmorgonar då Sthlmarna behöver all peppning de kan få).
Det är faktiskt väldigt givande, för jag har upptäckt att folk uppskattar kommunikation, vi är inte så gråa och tråkiga som vi tror.

I USA kan vem som helst börja prata med en närsom helst, det är ganska mysigt måste jag säga.
Vi måste öppna upp oss lite mera,...
Vem vet, kanske skulle vi äntligen ta och lära oss någonting om varandra, din granne kanske fakiskt inte är nästa svenska massmördare, utan bara Hans från våning 5 med de tre tjocka katterna. 





Kommentarer
Postat av: Anonym

så rätt så rätt..en sak till som är typiskt svenskt är att när vi ska ta kontakt med nya människor så gör vi det endast då vi har något annat att kolla på, ex en fotbollsmatch så att vi kan kolla på den utan att känna oss dumma när det uppstår tystnad... svenskar är sjuukt rädda för tystnaden .., då känns det tryggt att åtminståne kunna låtsas att man är väldigt inne i fotbollsmatchen medan vi grubblar för fullt på hur vi ska bryta denna olidliga tystnad... svenskar undviker många gånger kontakt med nya människor, bara för de är såå rädda för den pinsamma tystnaden som kanske kommer uppstå..... men alvarligt.. vad är det som är så farligt med tystnaden ??

2007-07-03 @ 22:22:38
Postat av: Nadia

:p köpte nyligen en mp3 på mediamarket för 400 kr MEN det händer ibland att jag glömmer den hemma eller någonannastans eller att batterierna tar slut :p
illa hahaha

Postat av: N

du skriver för lite

2007-07-07 @ 23:31:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback