Jävla Al Gore!!

Hade inte Al Gore fått oss att inse hur mkt vi FAKKAR upp vår jord så hade vi bara trott att alla oväder, värmeböljor och förbiflytande isberg var tillfälliga "nature-fuck-ups",. men NEEEEEEJ ,.. han va tvungen att berätta för alla vad det är som egentligen händer med vår värld.

Ignorence is bliss för tusan!!!! Jag vill inte veta att isblock the fucking size of TEXAS bryts loss, flyter ut i atlanten och smälter. 
Jag vill inte se stackars isbjörnen svälta ihjäl, jag vill inte veta varför torsken heter Sej plötsligt och riktig torsk kostar 250 kr kg.

Jag vill inte veta,..!!


 .... Men nu vet jag, och nu krävs det att jag tar mitt ansvar. Vi måste alla ta vårt ansvar. Idag regnar det 50 mm i Malmö. Den 5 juli regnade det ca 120 mm. Den totala kvoten regn för hela Juli ska vara kring 27 mm.

Vi har problem, och vi måste lösa dem.
But just in case tänker jag sätta mina framtida barn i simskola och survivalcamp.



image43
ja har verkligen inte rättigheterna till denna bild, men titta så Sööööt!

Sommaren i city

Malmö är en fantastisk sommarstad! Jag älskar denna staden när solen stryker oss alla medhårs under de varma månaderna på året.
Folket är gladare (utom på Rosengård där familjerna vill ha död på varandra oavsett årstid), töserna vackrare, staden luktar gott och sjuder av liv! Ahh. Aj Löwe Malmö!!

Just nu har jag blivit extraaktutinkallad till GP, jävligt schysst jobb.!. Innan idag klarade jag av min teori till Truckförarkortet, kändes skönt! Imorgon fram till Fredag är det praktisk övning därefter uppkörning, ska bli jävligt kul att börja jobba me det, och kunna spara undan sköna pengisar!

Jag tänkte på massor jag skulle skriva om här, varför har jag glömt det?! Det var något om mysiga tanter på bussen, Arbetsförmedlingen, bostad och rymden. Hm. Får spåna på det!

 Oh. jag drömmer om att skapa en förbjuden blogg,. va busigt !! :D

Tänk om...


Inledningsvis får ni lite bilder från min mors trädgård, på Öresundsbron och några ridtöser från MCR som red längs brofästet. enjoy.


Tänk om vi svenskar skulle ta och bli lite mer sociala. Vi är ett väldigt introvärt folk stundtals, bara tänk dig hur "vi" reagerar man står ensam i hissen och plötsligt så stannar hissen på en våning du inte skall av på, och in stiger en medelsvensson in, och vad som följer är onekligen väldigt svenskt;

Person 1:  *ler åt personen som stiger in i hissen och tar ett steg åt sidan*
Person 2: *ler halvpanikartat tillbaka, han/hon var inte beredd att möta någon i hissen. Tar ett steg extra in i hissen, åt motsatt sida än den första personen*

Nu står man där, som ett fån. Ingen säger något och den normalt korta hissturen förvandlas till en mardrömslik färd där dessa två okända parter gör allt för att inte få ögonkontakt och/eller på annat sätt förmedla något annat än total passivitet.
Hissen börjar sakta in och nu kommer det ultimata, vem ska gå ur hissen först? Har man otur inträffar det förbjudna... bägge tar ett steg samtidig!! *bita i knoge*
Då blir det den otroooligt jobbiga situationen av att stanna upp och erbjuda den andra förtur, men då bägge gör detta samtidigt så har man helt enkelt två stycken halvstammande varelser som gestikulerar "du först" till varandra. Tillslut tar bägge ett steg och då börjar allt om igen.
Teoretiskt sätt kan två svenskar fastna i hissen för evigt.


Var är det som gör oss till dessa själlösa leende skal? Vi är ett socialt folk ju! Såfort vi är kring vänner så är vi hur mysiga som helst! Är det jantelagen? Är det vår svenska "inte trampa någon på tårna mentalitet"? eller är det helt enkelt så att våra föräldrars "prata inte med främlingar" sitter kvar i vårt undermedvetna långt efter vi växt ur riskgruppen för att bli kidnappad av en "vill du ha lite godis" - gubbe?


Jag har lyckligvis aldrig egentligen haft denna svenska åkomma. Jag har bara studerat den noga i alla mina år. Jag tillhör inte gruppen människor som kikar i titthålet innan de öppnar ytterdörren för att se om det finns risk att behöva möta en granne.
Jag är raka motsatsen, jag säger kassörskans namn på ICA, jag initierar samtal på busshållplatsen och jag ler mot personen framför mig på tunnelbanan (speciellt tidiga måndagsmorgonar då Sthlmarna behöver all peppning de kan få).
Det är faktiskt väldigt givande, för jag har upptäckt att folk uppskattar kommunikation, vi är inte så gråa och tråkiga som vi tror.

I USA kan vem som helst börja prata med en närsom helst, det är ganska mysigt måste jag säga.
Vi måste öppna upp oss lite mera,...
Vem vet, kanske skulle vi äntligen ta och lära oss någonting om varandra, din granne kanske fakiskt inte är nästa svenska massmördare, utan bara Hans från våning 5 med de tre tjocka katterna. 





Vinden talade till mig

När solen sjönk ner bakom horisonten ikväll, då stod jag på Lernacken och blickade ut över Öresundsbron och Malmö, med mig var endast vinden och regnet.
Det är något majestätiskt med denna plats, jag besöker den ofta när jag är här i Malmö.
Varje gång jag är där så talar vinden till mig, det är som jag förstår mina tankar bäst där, och därtill så är ensamheten på utsiktsplatsen så rogivande. Det finns dock skillnad på ensamhet och ensamhet,...  just nu är ja ensam på ett väldigt nedbrytande sätt, trots att jag aldrig egentligen är utan folk omkring mig.
Trots detta faktum, att aldrig vara fysiskt ensam, så känner jag mig isolerad, jag känner mig tom.

När jag är ute på mina promenader, när jag sitter på bussen, på flyget eller på tåget; då får jag alltid underbara tankar som jag  vill skriva om här, men av nån anledning gör jag aldrig det. Jag tror att om jag skulle skriva tankarna mina här så kanske jag får mer respons än i dagsläget, men samtidigt så är det mina tankar, mina egna som är för mig och de närmsta, inte att strös runt inför vem som helst. 

Situationen har inte ändrats mycket sedan sist, fortfarande in a tight spot.
För varje dag känner jag mig mindre och mindre lycklig. Det är väldigt svårt att behålla fokus när man lever såhär.
Jag längtar efter att flytta hem till Malmö igen, jag längtar efter att ha mina vänner nära mig och min flicka en cykeltur bort.
Men det kommer inte hända mig, inte på många år.

Jag undrar vad det ska bli av mig...  och När det ska bli av mig.