Åland....?

Åland...? Va tusan ska jag där och göra? Jag har ingen aning, men färjan lämnar kaj klockan 18 så det är bäst att jag är på den då. Får se hur helgen blir, det blir säkerligen mycket trevligt, om jag har tur.

Köpte en skärm igår. 17" TFT. Inte helt fel faktiskt, Mui better than min gamla 15" .. även om ja alltid kommer älska den. Det var ju min första TFT skärm, den glömmer man aldrig.

Jag har drömt så intressanta drömmar inatt..! Allt har varit så verkligt och roligt! Var ute och shoppade med min mamma bland annat! Det har jag inte gjort på flera år! Det saknar jag överdrivet mkt.

Idol tittade man på igår. Inte helt överraskande att Sara åkte ut, hon lät inge vidare alls igår, tyvärr.
Och jag blev hur glad som helst att min favorit Natalie kom tillbaka! Är inte hon bara underskönast i världen?! Hon sjunger helt äckligt bra och är så jäääääävla vacker! Gah.
Tyvärr stod hon bara rakt upp o ner och sjöng. Det var inte direkt nån höjdare,. hon måste lära sig att röra sig mer,, ta för sig. Äga scenen.
Om hon lyckas fixa det, då kan hon gå mkt mkt långt.

Aahh.. Idol e trevligt iår. Så mkt fina töser... haha! Jag hade aldrig min fjortis period. Så jag har den varje fredag mellan kl 20.00 till 23.00 istället nu =)

Sköt om er alla.
Nu ska jag packa en liten väska med stuff till en Viking Line kryssning..
Oh!! Hoppas dom spelar Viking Line musiken från reklamerna på båten!! haha! Hur ball hade inte d vart?!

.känner mig som Metro.

Rättelse till gårdagens blogg.

Vad jag menar med andra stycket, är då inte att jag inte har tösvänner överhuvudtaget som tilltalar mig, utan att jag aldrig haft manliga vänner på det sättet, och att det i själva verket är omvänd ratio. Flest killar som är Äkta vänner än töser, med det inte sagt att töserna inte finns.  Småslappt formulerat, men ja va både trött o lite småsur när bloggen författades. 

The Forest of disappointment

                                       The Forest of disappointment


J
ag är mästare på att övertala mig själv att personer faktiskt bryr sig!.
Eftersom jag faktiskt bryr mig, och om jag väljer att låta någon komma mig in på livet,. så per automatik tror jag att de också bryr sig.  Jag har nog lurat mig själv hela mitt liv.

Fördelen med tjejer, har jag trott, vart deras förmåga till empati, omacho inställning och rent allmänt att de är tjejer. Jävlar vad fel jag hade! Jag har underbara polare, manliga, som är de bästa vänner man egentligen kan tänka sig! Lojala, vänliga och helt frikkin great.

Medans de töserna i ens liv, i princip sviker mig på rad.
Det är helt sjukt hur tjejer försöker rationalisera deras helt befängda beteende med saker som "men det känns rätt" och "jag kan inte förklara det, det bara är så". Men bäst är ändå "..jag har bestämt mig nu! går inte att ändra!".  Genomtänkt. *Suck*

Vad töser dock är mästare på, är att vilja äta kakan och ha kvar den samtidigt.
De vill ha uppmärksamhet, med de vill inte ha något ansvar för uppmärksamheten. Man får inte uppmärksamma någon annan, för då kommer de genast att bryta in och ta tillbaka, enligt deras åsikt, "Deras" uppmärksamhet. Fiske i klarspråk.  Få något på kroken,. hala in det,. men när det är inom räckhåll,. kasta ut betet igen, endast för att åter igen hala in samma fisk. Och så fortsätter det.

Det är en sak att vara ouppskattad nån ggn då och då,. men på löpande band och av ett flertal personer, alla tjejer?. Bara jag som ser en röd tråd?

Nyligen träffade jag någon som jag faktiskt trodde hade möjligheten att bevisa mig fel, att inte alla tjejer var likadana egentligen. Att det fanns variationer och att alla inte tänkte i samma banor.

Jag fick på pälsen, och mina farhågor inte bara besannades, dom spädes på! 
Det är så lätt att bara lägga sig platt, att hitta dumma förklaringar på varför man inte agerar mot något så uppenbart fel och totalt motbjudande. Det är ju lättast så.
Problemet de aldrig inser förrens det är försent är att ingenting någonsin ändras. Allt de gör är gräver sin egen fördömda grop djupare.

Jag tänker aldrig mer bemöta en tjej på samma sätt, för jag orkar inte ta fler smällar.

 - hoppas jag lär mig att i framtiden inte försöka se något som inte finns där  -

Baby, du knullar bra, du va, du va Underbar....

....men ja, men ja tror de vore bäst om vi rundar av.

Snook äger. Passar perfekt i tiden tyvärr.

Har börjat skissa på den nya hemsidan, märk väl det är ingen blogg, utan en hemsida som verkligen ska vara fet.! Det är sidan vi ska använda oss av att förmedla våra upplevelser från Los Angeles till er från nämligen!! Inte illa va?
Så som jag ser det, så kommer sidan ha två bloggar, Markus blogg och Michels blogg. Därefter kommer det finnas en stor o redigt fet bild avdelning där vi ska posta alla härliga pics vi tar.
Sen ska det finnas ett par grymma saker till, som jag håller på att fixa me just nu *hemlis*

Nu är det dags för jobb i 11 timmar och 57 minuter till! Woohoo! :D Hehe.

Hipp Hipp Hurra

Idag fyller jag 22 bast! Herregud, rullatorn runt hörnet! Tänk, jag ska aldrig mer säga "Hej jag heter Michel och jag är 21". Jag som tyckte de va hemskt att fylla 21. Usch.

Jag är inte så nyttig, haha. Fatta vilken ångest ja komme få när jag blir 30. Kommer sälja hus & familj för att åka till Australien för att bli surfare. Haha.

Hittils har dagen varit ganska najs.Men nu har jag rätt mkt att göra dock,. pastasallad till typ 20 pers eller nåt, men de ska bli najs, hoppas bara ja inte fuckar up det.
Ska bli trevligt att ha så mkt folk här, samlade tesammans för första ggn tror jag.
Alexandra och Nicole måste ju tyvärr jobba, doh. Men de får bli en reincheck.

Nu ska ja slänga mig i duschen och lyssna på Jason Mraz!!

I swear to god

Jag svär vid högre makter, jag lyckas precis sansa mig för att inte slå ett visst arsle gul och blå. Jag fullkommligt föraktar den här snubben, och jag ber att vi aldrig placeras i samma rum för jag kommer att avliva honom.

Deadbeat jobs comes in diffrent shapes and sizes

Idag var första gången jag ärligt svarat på frågan "Hur trivs du på ditt jobb?" .  Det var lite befriande att få säga rakt ut till en hyfsat obekant människa som undrar; "Ja du! Inte vidare bra alls faktiskt!", istället för att försöka vara Mr Svensson och ge skenet av att allt blommar guld och gröna skogar!

Idag var dock inte första gången jag behövde stanna på högkvarteret och sitta jour medans alla mina kollegor åker på teambuilding, utan andra (!) gången. Jag menar, kom igen.!? Andra gången i rad?
Thats it, ingen förnyelse av kontraktet för min del tack, ge det till nån som hatar sig själv så mycket att man faktiskt klarar av total förudmjukelse i form av arbetsgivare/beslutsfattare som:

A) Har personalansvariga som hellre går igenom en Full Body Cavity Search än faktiskt tar 10 minuter och sätter sig in i vår avdelnings unika struktur och behov. Eller för den delen läser en befattningsvärdering. 

B) Befodrar direkt olämplig personal till högre positioner när någonting mer liknande en anmälan om sexuellt ofredande torde vara lämpligt.

C) Belönar arbetsvillighet, ambition och arbetsresultat med undermålig lön samt noll utvecklingsmöjligheter.

D) Har direkt inkompetent personal på höga position som säg, FMTM's personalansvarig, som är direkt kapabel att ljuga en facklig representant rätt upp och ner i ansiktet. Och inte nog med det, inte förstår anställningsprocessen utan hoppar över lagstadgade moment och anser dem vara onödiga.

Men mest av allt;

E) Att inte en enda enhet inom denna enorma myndighet kan göra något åt dessa problem, för myndigheten är så sjukt jävla dåligt skött att jag varje dag förundras att inte mer går åt helvete än vad det faktiskt gör!

 Men om någon är intresserad, så sök anställning hos FÖRSVARSMAKTEN


(Jag är medveten om att punkt A samt D innehåller liknande bitar, men hey! I was On a Roll!)


And now for something completely diffrent;

Kan man sakna något (någon) man aldrig haft? Och hur isåfall? Och varför? 
Vad man egentligen aldrig haft, kan egentligen inte saknas. Men om det inte kan det, varför kan man fortfarande känna den känslan? 

Jag kan inte bestämma mig om jag tycker känslor är bra eller dåligt. Jag är ett känslomässigt vrak. 
Dont get me wrong, inte så att ja sitter o skakar i ett hörn pga nån traumatisk händelse som man vanligtvis menar, utan mer som att jag har så otroligt diverse och komplexa känslor att jag inte kan kategorisera dem längre. Jag förstår dem inte, och vad jag inte förstår förvirrar mig, om än intresserar i viss mån.

Jag önskar nästan att jag var som Milton, och jag kunde se de lyckligt gifta erkorrparet utanför hans fönster. Innan dom flyttade hans skrivbord that is.



Milton





 


Dvala

Bättre beskrivning än så får ni inte. Jag har inte haft intresset att skriva blogg, nu är det tillbaka lite iallafall, får se om det håller i sig. Verkar som det just nu om inte annat.

Shit, bloggen ser ut som en crackwhore on acid,. måste snygga till.

04:49 är klockan. Jag klottrar hjärtan på ett vitt papper. Varför? Har absolut ingen aning, jag är inte den hjärteklottrande typen egentligen. Infall I guess.
Nattpassen är så, onödiga. Seriöst, jour?Lönt. Man hade kunnat effektivisera detta så sjukt mycket. Datorer kan göra rätt mycket idag., om inte annat larma vid tillfälle och väcka en person istället för att ha en vaken person glo på lite skärmar en hel natt.

This really sucks, Februari 2007, det är månaden att lägga på minnet.

Nu skall jag återgå till klottrandet, kanske får fram något fint eller minnesvärt, om ja slutar klottra hjärtan dvs, We all know hearts never last anyway.